Droolin' Julius

Mamma, var är pappa någonstans? Han har rest iväg. Till vart? Långt bort, han kommer aldrig tillbaka. Varför reste han? Han var dum mot oss, han blev tvungen att åka. Jag vill träffa honom någon gång. Nej det vill du inte, han försökte ta dig ifrån mig. Han var ... han är elak. Vi får aldrig skiljas åt älskling.

― Är du säker att det är från deras lägenhet?
― Ja, det slår emot en varje gång man går förbi deras dörr.
― När märkte du det första gången?
― Det var väl kanske för en vecka sedan. Jag har försökt ringa på men de öppnar aldrig. Såhär kan vi ju inte ha det.
― En vecka säger du. Det har varit samma lukt hela tiden?
― Ja, samma fast starkare för varje dag som gått.
― Okej, vi ska titta till dom. Vi hör av oss senare igen.

Gumman vad gör du? Jag tittar på männen där nere, ser du? Jag ser inte riktigt. Där borta, vid gårdsgrinden, vinka du också. Ta genast ner handen Simone, de är farliga. Varför är de det? Det är din pappa som har skickat dem, han vill hämta dig till sig. Kan vi inte båda åka till Pappa. Nej, din pappa är för farlig, han skulle skada oss.

― Vem är det?
― Jag heter Christian Gullnäs och är från Polisen, är ni Cynthia López?
― Jag heter Simone, Cynthia är inte hemma.
― Men... kan jag komma in? Är er man hemma?
― Menar ni min Pappa, Marius? Han är också ute.

Jag går ut en sväng, de säger att jag måste följa med dem. Akta dig för dem, de vill sära på oss. Det är ingen fara, jag kommer säkert om några timmar. Jag kanske ska följa med, vill du det? Nej, jag tror att det blir tråkigt. Stanna du här. De tar dig till din pappa, akta dig för honom, han vill dig illa. Jag klarar mig ska du se.

― Jo, det är faktiskt Cynthia López där inne, trots att hon aldrig kommer att gå med på det.
― Tror hon att hon är Simone, hennes dotter?
― Ja, efter att hon kvävt de båda i sömnen har chocken framkallat en personlighetsklyvning. Först var det för att skydda sig själv, hon skapade Simone i sitt huvud för att inte bryta ihop av sorg. Sedan har dottern tagit över mer och mer, säkert finns Cynthia kvar där inne också, men hon kommer att försvinna mer och mer. Det är oåterkalleligt.
― Har du fått fram varför och hur hon, Cynthia alltså, dödade dem?
 ― Ja, genom Simone. Cynthia hade haft problem med alkohol under en längre tid, ofta låg hon tydligen utslagen hela dagar utan att prata. Trots idoga försök från både socialen och hennes släkt blev hon aldrig bättre. Marius förstod att miljön var skadlig för Simone och planerade därför att ta med henne till Chile och hans föräldrahem. Han planerade i hemlighet och trodde att de skulle lyckas, men en dag var Cynthia mer nykter än vanligt och såg flygbiljetterna som han hade lagt på sitt skrivbord. Han räknade aldrig med att hon skulle gå runt nykter i lägenheten.
― Men hur gjorde hon då, berättade Cy..., jag menar Simone, det?
― Ja, hon berättade hur Cynthia gick in till Marius och kvävde honom i sömnen, först hade hon gett honom sömnpiller så att han skulle sova riktigt djupt. Efter att hon var klar med honom gick hon in till Simones sovrum och tryckte en kudde över hennes ansikte tills att hon inte kunde andas mer.

Mamma, hur länge måste vi sitta här? Inte så länge gumman, vi sköter oss så bra det bara går. Jag ska hålla mig i bakgrunden så att vi verkar friska. Sen kommer vi ut.

Idag var det seriepremiär för Camelen i division 6. 3-3 borta mot ett ganska bra lag ifrån Nynäshamn känns helt okej och man är ganska nöjd. Oavgjortslakritsen kryddades med en stum spark i ögonbrynstrakten som med all säkerhet kommer rendera i en - av tidigare sällan skådat slag - fantastisk blåklocka. Man är mer än munter.

rött, blått, lila, gult
en pride-skada?

Oron bror är näst intill färdigläst och det är en fantastik bok. Man liksom glider in i någon slags sjölinsk jargong och undrar om det blir bättre än så här. Man låter ögonen glida från rad till rad och snart märker man hur man börjar tänka precis som det manifierade jaget i småbarnsdelarna av boken. Sen sitter man på kvällen och skriver i sin blogg och upptäcker att det man just skrivit går i samma stil. Men var inte grodan boll ändå först?

(Måste bara tillägga att det är fantastiskt roligt att titeln för gårdagens inlägg, Kollokol, är Alex DeLarges ord för klocka. Klocka - Blåklocka - Blåtira.)

Henry: Eder ödmjuke tjänare. Får jag be om ett maron och en balja lut?
Hachem: Vad är det för ling du kör med? Vaddå maron och lut?
Henry: Min gode herre har inte koll på det unga språket märker jag. En kopp kaffe och ett wienerbröd om ni vore så snäll.
Hachem: Du är en sån där vasque, jag vet nog va sånna stekare som ni går för. Ut härifrån.
Henry: Ni tycks ha blivit vilseledd att tro om mig en narkan, inte sant?
Hachem: Narkan, drogare, whatever. Ut.

Hmm, konstig clockwork orange-inspirerad textsnutt...

   Dörren öppnas och Sami kommer in i köket, "Hej gumman, vad gör du?" Matilda lägger en bit av pusslet och skrattar nöjt, "Jag lägger pussel ser du väl?" "Ja det är klart jag gör", Sami ställer ner sin väska på golvet och tar fram ett pappersark, "Ojoj, vad mycket papper, det är så mycket att ordna med på jobbet". Matilda tittar på papperet och fortsätter sedan med pusslet.
   Utifrån trädgården ropar Vendela, "Älskling! Kan du hugga lite ved så att jag kan koka soppa sedan?" Sami suckar högt och muttrar ut i luften, "Ingen vila för en stackars karl inte", och sedan högt, "Ja"
   Matilda tittar ut genom köksfönstret och ser hur mamma plockar svamp borta vid eken. Hon ser hur han Bengt sitter ute på sin veranda. Matilda vinkar till honom och han vinkar tillbaka. Bengt är deras trevliga granne, men han är ändå en gammal gubbe, tänker Matilda och lägger ännu en pusselbit på rätt plats.
   Soppan sörplas ljudligt av Matilda, "Mm, vilken god soppa mamma. Vad är det?". Vendela tittar upp från sin tallrik, "Det är lite av det bästa, lite svamp, lite kött, lite pasta. Min egen soppa". Sami dricker ur sin mugg, "Ja god är den", tar en till klunk, "Och gott med öl till".
   Efter maten läser Matilda tv-tidningen för Sami samtidigt som Vendela diskar ute i köket. "Nej du, Matilda, nu ska jag röka cigarr, du får lägga mer pussel", skrockar Sami och öppnar en av lådorna under soffbordet.
   Matilda lägger ut pusslet och sitter istället med blicken vänd mot tvn där bilar åker runt runt, "Pappa jag vill leka". "Mm", muttrar Sami utan att slita blicken från tvn. Vendela kommer ut från köket, "Sådär ja, vad skönt att diska undan allt. Nu är jag klar". Sami lägger undan cigarren, "Ja du älskling, då ska nog vi gå in sovrummet, du och jag". Vendela fnissar och går mot sovrummet. Matilda ser surt på pappa, "Men vi skulle ju leka!". Sami reser sig från soffan, "Nej, Matilda, jag och mamma ska knulla och du får sova istället". "Men jag vill också knulla!", Matilda stampar i golvet så hårt att pusslet på bordet skakas isär, "Jag vill inte vara med längre".

Bengt sitter på verandan och tittar ut på gräsmattan där barnen leker med grannens son. De har gjort den lilla lekstugan där ute till sin egen. Ibland berättar de om lekar som han lekte under sin barndom, kull och hela havet stormar. Han kommer ihåg hur fantasin kunde få den allra tråkigaste av omgivningar att te sig som en fullriggare under piratflagg.
   Det är faktiskt ganska skönt att de håller sig där ute, så skriker de inte sönder hans semesterlugn. Han smuttar på sin drink och sluter ögonen. Ännu en dag har passerat utan att han gjort någonting annat än att ligga i hammocken och lösa korsord. Nu ska det bli gott att grilla.
   "Vill du ha en till?", Kerstin kommer ut med tillbringare och slår i lite i det framsträckta glaset, "Marineringen är nog klar nu, sätter du igång grillen?"
   Bengt snurrar vant med grilltången i handen och tittar på stekarna över gallret. Han trycker lite lätt med tången mot köttet. Stumma, de är färdiga. "Vendela! Matilda! Mat!".