Rättvisa

Har efter flera dagars späckat schema äntligen fått tid över och läst ut Jakten mot nollpunkten. Den var verkligen suverän, på sitt sätt. När jag lyssnade på De Geer på folkuniversitetet berättade han att han inte tänkt sig boken som en berättelse som börjar på sidan ett och slutar på sidan trehundrafyrtio. Istället vill han att bokens repetativa utformning ska göra att man kan hoppa in lite var som helst, läsa fram till sista sidan, fortsätta på sidan ett och sedan fram till den sida där man började. Känslan av att vara inne i den cirkeln är påtaglig och känslan som brukar komma över mig vid slutet av en bok - någon slags sorg över att jag inte får läsa mer om just den bokens välrd - är kraftigare än vad jag känt för många andra böcker. Jag tror att jag ändrar mitt omdöme från suverän till genialisk. Inte för språket, det är fint, men inte fantastiskt, men för just hur De Geer har arrangerat alla stycken.

Just i detta nu funderar jag över vad jag ska läsa härnäst. Visserligen håller jag redan på med Män som hatar kvinnor och I väntan på Godot, men jag vill ha någon mer, som jag bara läser utav läslusta. Valet står mellan flera böcker. Dels har jag mina nyinköpta Fiktioner, Till Mervas och Animal Farm. Dessutom har jag Silke, av  Alessandro Baricco, som jag köpte spontant för ett tag sedan, gav bort och nu har fått tillbaka med ett gott omdöme. Samtidigt finns det böcker som jag haft länge som jag vill läsa: Människohamn av Ajvide, någon av Murakamis böcker eller kanske Gomorra av Saviano. Det måste bli någon slags rättvisa har jag tänkt, de böcker som jag haft länge och velat läsa bör väl få förtur i läskön, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback