Droolin' Julius

Jag läste ut Gunnar på tre dagar, den är verkligen lättläst och är ändå bra på att få mig intresserad för hur det ska gå. Handlingen i korta drag: Äldre man med död fru och nytt hjärta sjukpensioneras, detta lackar han på och smygjobbar på sitt gamla jobb. Träffar ny tant och köper motorcykel.
   Problemet jag har med boken är att den ibland tilltalar läsaren. På ett ställe är en karaktärs tankar utskrivna, men efter detta skriver Bob att hon egentligen inte tänker så, utan att det bara är han som låtsas det. Det är lite underligt och, som jag skrev förut, känns väldigt influerat av andra författare, tex. Jonathan Safran Foer,  som är långt mer skickliga på just den typen av berättande.
   Det som förvånade mig mest var kanske språket. Jag har inte läst något av Bob förut, men har länge vetat att han är en uppskattad poet. Följdaktligen hade jag sett fram emot ett mycket vackert språk, men i mening var språket väldigt vanligt.