Nittonhundra - Legenden om oceanpianisten
Den här boken hittade jag, som jag skrivit en bit ner, hemma hos föräldrarna. Jag vet att filmatiseringen finns inspelad på vhs hos dem också. Efter att ha läst den är jag minst sagt väldigt sugen på att se filmen.
Boken är väldigt kort och berättas från ett jag-perspektiv. Enligt förordet är den ursprungligen tänkt att framföras på scen med en skådespelare som spelar alla roller. Scenanvisningar finns ibland men det är ändå inte ett manus. Den fungerar verkligen hur bra som helst i bokform.
Trumpetaren, Tim Tooney, är den som berättar historien om Nittonhundra, världens bästa pianist. Han föds ombord på SS Virginian men lämnas ensam kvar, antagligen för att föräldrarna inte hade råd att ta hand om honom. Han tas om hand av besättningen och särskilt av Danny Boodman, som döper honom till Danny Boodman T.D. Lemon Nittonhundra. Lemon för att han hittades liggande i en låda med texten T.D. Limone. När Danny Boodman, den äldre, dör hotas Nittonhundra att behöva lämna fartyget men går då upp i rök. När fartyget åter är ute till havs finner man honom spelande piano.
Tänkte inte avslöja mer, men den är enormt bra. Det är verkligen en historia som griper tag i mig och Baricco är väldigt skicklig på att få mig fängslad. Språket är fint och avskalat, inga konstigheter alls. Läs den. Har till slut hittat den på adlibris, men bara på engelska. Här.
Läs även andra bloggares åsikter om Alessandro Baricco, Nittonhundra - Legenden om oceanpianisten, Nittonhundra,
Boken är väldigt kort och berättas från ett jag-perspektiv. Enligt förordet är den ursprungligen tänkt att framföras på scen med en skådespelare som spelar alla roller. Scenanvisningar finns ibland men det är ändå inte ett manus. Den fungerar verkligen hur bra som helst i bokform.
Trumpetaren, Tim Tooney, är den som berättar historien om Nittonhundra, världens bästa pianist. Han föds ombord på SS Virginian men lämnas ensam kvar, antagligen för att föräldrarna inte hade råd att ta hand om honom. Han tas om hand av besättningen och särskilt av Danny Boodman, som döper honom till Danny Boodman T.D. Lemon Nittonhundra. Lemon för att han hittades liggande i en låda med texten T.D. Limone. När Danny Boodman, den äldre, dör hotas Nittonhundra att behöva lämna fartyget men går då upp i rök. När fartyget åter är ute till havs finner man honom spelande piano.
Tänkte inte avslöja mer, men den är enormt bra. Det är verkligen en historia som griper tag i mig och Baricco är väldigt skicklig på att få mig fängslad. Språket är fint och avskalat, inga konstigheter alls. Läs den. Har till slut hittat den på adlibris, men bara på engelska. Här.
Läs även andra bloggares åsikter om Alessandro Baricco, Nittonhundra - Legenden om oceanpianisten, Nittonhundra,
Kommentarer
Trackback