Droolin' Julius

Nu har nya terminen på Jakan kickat igång och det verkar bli bra på de flesta av sätt. Stör mig extremt på en sak, men det är som det är med det. I vår ska vi lyssna på fyra författarsamtal på Folkuniversitetet, det ska bli väldigt intressant och jag är relativt nöjd med författarna; Carl-Johan de Geer, Peter Kihlgård, Elisabeth Rynell och Pija Lindenbaum. Det är väl endast den sistnämnda som jag är lite osäker på, hon skriver bara barnböcker och jag vet inte riktigt vad det kan ge, men det får väl bli som det blir med det också.

Har precis köpt böcker från de tre andra.
Kicki & Lasse av Peter Kihlgård (Peppad, hört väldigt mycket bra om den.)
Hohaj av Elisabeth Rynell(Osäker men ändå peppad, några i klassen har läst den och hissar den.)
Jakten mot nollpunkten av de Geer(Klart peppad, en självbiografi från en sådan intressant person känns spännande.)

Har efter funderande bestämt mig för att göra denna blogg till något av en bok- och skriv-blogg. Det är ju ändå det jag anser mig syssla med, just nu i alla fall. Sen får man se vad som händer.

Har precis läst ut två böcker som jag, av olika anledningar, har kämpat rätt länge med. Processen av Franz Kafka och Putins Ryssland av Anna Politkovskaja. Det verkar ju rimligt att, i och med bloggens nya inriktning, säga något om just dem. Jag tänker inte recensera mer än för mig själv, det är alltid skönt att säga/skriva ner vad man tycker om en bok man läst, för att liksom spara tankegångarna.

Processen hade jag väldigt högt ställda förväntningar på. Jag har hört mycket om den sedan, i stort sett, jag började läsa då min mor försökte få mig att läsa gamla klassiker. Klart du ska läsa Kafka.
   När jag väl började läsa boken hade jag inte läst så mycket om den, inte heller hört så mycket mer än att den bör läsas, punkt. Det som var inte var förberedd på var språket i boken. Visst är den väldigt välskriven och fin i vissa passager, men det akademiska språk som i vissa stycken känns oerhört köttigt var ibland påfrestande. Men vissa böcker vinner på det, visade det sig. Nu, kanske fyra månader efter att jag påbörjade boken, tänker jag på den väldigt ofta och försöker förstå den än mer. Det är verkligen en bok som jag kan se mig själv läsa om i framtiden, kanske när jag är gammal, starrig och nöjd i min indolens.

Putins Ryssland är verkligen något helt annat. Anledningen att jag från början köpte boken var att jag hajade till vid åsynen av namnet Politkovskaja. Utan att vid den tiden riktigt förstå vem det var så kunde jag inte undgå att följa nyhetsrapporteringen kring mordet på henne. Det är ju inte konstigt att bli intresserad för vad en mördad författarinna/skribent har sagt. Jag undrade om det hon skrivit var det som tog död på henne.
   Efter att ha läst boken är jag helt och hållet övertygad om att den/de som mördade Anna på något sätt stått i kontakt med Putin eller någon annan av de maffiabossar/militärer/korrumperade företagsledare som på något sätt får sig en skrapa i boken. Innehållet är verkligen hissnande och jag tycker verkligen att alla borde läsa den. Sen om allt är sant eller inte, det får väl vara upp till var och en att avgöra. Men jag har svårt att se att hon skulle ha motiv att ljuga om de ämnen som hon tar upp.
   Det finns så mycket i den här boken att jag inte vet vad jag ska hinta om. Men saker som Putins utrensning och förföljelse på alla tjetjener i landet, mörkläggningen kring terrorattentaten vid NordOst-operan och Beslan, den totala laglöshet som råder inom militären samt den misär som målas upp som rådande i landet känns alla som sprängstoff för min verklighet. Jag kunde aldrig tro att det var såhär illa och utstuderat ondsint.
   Läs den.

Idag/inatt har jag påbörjat Gunnar av Bob Hansson. Än så länge verkar den helt ok även om Hanssons ibland verkar alltför blinkande mot Safran Foer.